måndag 28 februari 2011

I dag blev det en het thaifisk på menyn

Har varit till Sunne och satt in pengar på kontot så nu ska jag börja betala räkningarna om en liten stund, Ståle fick ta sig tid att flytta på betalningsdatum och ringa runt, så jädra galet dåligt vi har det men ja man får försöka att inte deppa i alla fall, jag saknar dig Kim, tänker var dag på hur orättvist det är att du är borta. Jag älskade dig så otroligt mycket, fattar inte varför du kom på idén att ta ditt liv. älskade lilla vännen om du bara sagt något hade vi funnit på råd, vi hade ju hjälpt dig. Du sa till alla att det ordnar sig så fort vi hade problem, hur ska vi nu känna att det gör det.? För oss kan det aldrig mera ordna sig, du är ohjälpligen borta och vi står kvar här med sorgen och saknaden. Nej det är inte rätt, så jädra orättvist. varför du? Varför tog du ditt liv och lämnade oss här?
Vi handlade det nödvändigaste i affären och så provade jag ett nytt recept jag fann på recept.nu Fisk i kryddig kokossås och det var helt underbart gott och lär inte bli sista gången jag gör det. Det var hot men gott så för er som gillar thai mat gå och kolla in receptet.
Nu till de mindre roliga sysslorna jag skall ta och betala de räkningar pengarna räcker till så jag får väl ta och skriva mera lite senare på min blogg för det är skönt att få det gjort så man slipper oroa sig, bättre att se fakta. Detta går inte eller detta gick ju.
Jag saknar dig tills mitt sista andetag Kim för då ses vi igen det lovar jag Dig.
Mamma

söndag 27 februari 2011

Jag har dig i mitt hjärta och i mina tankar vaje dag

Ja så är det du finns här med mig trots att du gått iväg till andra sidan, jag har dig så kär . I från det att jag går upp tills jag lägger mig tänker jag på dig mitt älskade barn, det är så fruktansvärt fel att du inte längre finns här med oss, att jag en dag skulle sitta så här och blogga om Dig och all den kärlek jag hade till dig, jag vet ju att du är död, att du tagit ditt liv men det är något jag inte vill.
Jag vill ha dig här, jag vill förstå vad som gjorde dig så illa att du inte längre orkade, jag skulle vilja förstå varför, men du tog alla svaren med dig till andra sidan. Jag är så ledsen, jag saknar dig.
http://www.evigaminnen.se/minnessida/kim-lindqvist-0
Jag vill att alla skall veta vem du var och att alla skall skänka dig en tanke, jag vill inte att man glömmer bort dig. Skall göra en minnesbok som skall handlar om dig så att dina syskonbarn kan se och läsa, lära känna dig igen och aldrig någonsin glömma vem du var.
Du var så fylld av kälek till oss alla, kunde du inte ha sparat lite till dig själv, du tänkte på alla andra men glömde dig själv helt, varför kim, varför gjorde du så?
Ingenting kan göra livet normalt igen, ingenting kan läka det sår vi fått, du är borta och det vi vill ha kan vi aldrig få, vi vill du ska komma tillbaka och detta går ju inte mera. Vi ska lära oss att leva ett liv utan dig, men det ligger ännu långt borta, jag bär en sorg som jag inte önskar någon skall få. Jag sörjer dig mitt barn, du var något av mitt allt.
Mamma

lördag 26 februari 2011

Det var länge sedan jag skrev här ute

Tiden har runnit iväg, jag har inte gästat min blogg på evigheter för att inte säga jag hade glömt bort den helt. Så mycket har hänt som gjort att mitt liv har förändrats helt, min älskade son tog sitt liv den 2 januari 2011 bara 17 år gammal och sedan dess har jag burit på en stark, svart sorg som bara slukar mig. Det är en kamp att gå upp om morgonen, att bara vara, att göra det man måste och jag går sjukskriven tills i början av mars.
Jag skall försäka skriva här oftare, berätta om min son, om min sorg, om saknaden.
Min lilla kille är borta och livet kan aldrig mera bli som det varit, det är så svårt att fatta att man aldrig mera får krama honom, aldrig mera kan se honom le igen, min lilla goa hip hopare som rappade egna låtar, som gladde alla oss andra, som älskade att teckna. Han är borta och jag vill inte acceptera att han valt att dö.
Hur ska man som mamma acceptera att ens barn väljer att dö och att man skall leva ett långt liv utan dem, det går inte, jag kan inte. Varje dag har jag ångest över att framtiden är borta, sorgen som slukar mig, saknaden är så stor att jag tror jag skall gå under, han var mitt hjärta, mitt allt.