Världen utanför knackar på

Hallå, hallå världen utanför knackar på, jag vet inte jag är så efter.

Det uttrycket hade du gillat Kim, att mamma var efter, kunde nästan se dig le, värme inombords, så rinner den bort lika hastigt som den kom.

Krav, jag förstår hur du måste känt dig inför krav nu, jag känner mig kvävd av måsten, av saker som måste ske. Jag kan inte styra den hastighet som saker måste rulla på, jag måste söka jobb, ett två, ett två.

Min saknad är inte mindre, jag saknar dig mer, jag har inte lärt mig stå upp utan dig, men världen utanför hastar och drar, göra det du ska. Jag vet jag måste orka, fast jag egentligen inte gör det, jag vet jag måste orka, men jag vet att jag egentligen inte orkar. livet blir inte som jag vill, världen utanför styr.

Det är inte rätt att vi två skulle separeras, det var fel att göra så, älskade Kim varför tog du ditt liv, du fattar väl att mamma skulle sörja dig då?

Känner mig ensam i min sorg, det finns inget stopp, jag kan inte bara trycka på en knapp och göra som världen utanför, rusa bort, rusa förbi. Livet är ett hetslopp, det pågår nu, jag vill vila mig.

Det är så svårt att göra allt det man förväntar sig nu, ja sjukskrivning har vi inte råd med ju, då får vi skippa sommarens aktivitet, det är inte bra och vem vet, jag söker jobb, inte ett endaste svar, det är konstigt att man inte hör av sig, ett nej vore ok om det är så de vill det ska va. Bättre än tomhet som är allt man får idag.

Jag lärde mig en sak där jag jobbade sist, man är en förbrukningsvara, man är ingen, man är ingenting, bara en yrkesslav.

Jag önskar jag slapp gå med på det igen, men livet utanför knackar på, hallå, hallå, hallå